Ibland blir jag lite ledsen när jag tänker tillbaka på tankar jag hade när jag var liten.
Jag var runt 10 och kär i en pojke med brunt hår och bruna ögon. Ni anar inte hur mycket jag försökte övertala mig själv om att man visst kunde vara tillsammans om tjejen hade blondt hår, och killen brunt. Jag lovar, jag var så sjukt oroad över detta att jag mådde riktigt dåligt! Som att det skulle finnas någon speciell hårfärgsrasism inom kärlek. Att man enbart ska dras till människor med samma hårfärg som en själv.
Mina tankar om anledningen till varför jag tänkte så är nog för att det var mycket så på film; kanske? Anastasia och Aladdin var två av mina favoritfilmer, och där hade de minsann samma hårfärg! Eller så var det för att både mamma och pappa, och många av grannföräldrarna hade samma hårfärg.
Nu är jag en blond (eller ja, ursprungligen i alla fall) och blåögd svensk som är tillsammans med en mörkhårig och brunögd amerikan. Tänk vad 10-åriga Rebecca hade sagt om det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar