Är pedofili så fel?

Ja, ni kommer bli precis lika upprörda av det här inlägget som ni blev chockade av titeln, men det är något jag räknar med, och jag är redo att ta skiten som följer. Med ett leende såklart! Min tanke är inte att skriva ett försvarstal, utan det här är bara en tanke. Lite som en tankeställare eller en imaginär motpol till hur människor ser på det hela.

Att pedofili anses som en sexuell störning tycker jag är något som är väldigt märkligt. Det är ju trots allt bara människor som råkar bli sexuellt upphetsade av en viss sorts människa? Så precis som man för inte allt för längesen ansåg att homosexualitet var en störning, så känns det som att vi behöver komma över hela pedofiligrejen. Eller komma över är inte rätt ord, men det känns som att precis som att man ska få tända på ballonger, enbenta tjejer och enögda män, så ska man få tända på barn.

Det enda problemet tycker jag är när barn far illa på grund av pedofili, och det är väl egentligen det enda skälet att det inte är accepterat i samhället. När barn utsetts för till exempel sextrafficking, eller blir tvingade att spela in porrfilm, eller när de blir våldtagna för den delen, det är då det går för långt. Annars tycker jag att pedofili är helt okej, så länge man kan hantera det och inga barn far illa.

Sen kan man ju också jämföra det här med kvinnor. Vi utsetts för sextrafficking, förnedras och blir mer eller mindre tvingade in i porrindustrin, och vi blir våldtagna. Ändå känns det som att folk i allmänhet tycker att pedofili är värre, för att barnen är så oskuldsfulla och inte har gjort något fel - men det har ju inte kvinnorna heller? (Fan, nu börjar det likna ett manshatande inlägg istället, men det är inte det som är poängen eftersom det även finns män som utsätts för allt ovan.) Att folk pressar på för att man till exempel ska göra alla pedofilers identiteter offentliga, men jag har aldrig hört om någon som pressar för att samma sak ska ske med kvinnomisshandlare och våldtäktsmäns identiteter? Dock kan jag ju lägga till några kloka ord från min pappa; vad finns det för anledning till att man ska veta om var alla pedofiler bor och hur de ser ut? Är de ute från sjukhusen så är de väl "frisk"? Jag håller med om det helt och hållet. Dessutom har ju brottslingarna förhoppningsvis lärt sig ett och annat, och alla förtjänar en andra chans?

Om vi säger såhär: Ditt barn blir våldtagen av en pedofil, och du mördar senare pedofilen. Ska då inte din identitet som mördare bli lika offentlig som pedofilens, för att du gjorde det av en allmänt mer accepterad anledning? Det enda som det lär stå på din dörr är "mördare", utan anledning, precis som det på pedofilens dörr står "pedofil", men det står inte att hen blev utsatt för samma sak som barn, och att det är därför han begick misstaget men har nu kommit över det hela och fungerar som vilken annan människa som helst.

Min slutsats är att jag tycker att alla ska få tända på det de tänder på, oavsett vad det är, men det är när andra far illa som det inte längre är okej. Man ska få tända på barn, djur och lik hur mycket man vill, så länge man kan behärska sig. Vi bör också fixa bättre vård, tycker jag, men det är en annan femma.

Nu får ni argumentera emot, eller hålla med, så mycket ni vill!

Attraktiva människor

Jag sitter och äter tacos såhär på fredagskvisten, och kommer att tänka på hur konstigt det egentligen är att somliga har så oerhört svårt att medge när de tycker att någon av samma kön är attraktiv. Jag vet många som känner så, men tänker självklart inte nämna några namn, men jag vet också många som inte har några som helst problem med det. Jag är på de sistas sida.

En tanke som poppar upp i huvudet nu är att det kanske har med ens egen osäkerhet att göra? Att man som djur i allmänhet vill att det motsatta könet ska finna en själv som den mest attraktiva, och då vilja föra sina gener vidare med en (dvs. ha sex... för de som inte hängde med). Om jag då håller med om att en annan tjej är vacker/snygg/söt/sexig/whatever, så säger min hjärna mig att jag säger åt hanarna (jag älskar att skriva hanar, det låter så himla kliniskt, haha!) att de ska välja henne istället för mig. Att det då hos vissa automatiskt kommer upp en spärr som gör att de säger att de antingen inte håller med, eller att de inte tänker svara på frågan när man undrar vad de tycker. Å andra sidan kan ju de som tänker som mig börja säga att var och varannan kvinna är snygg, enbart för att hävda att de inte har några som helst problem med det, vilket enligt mig då borde få motsatt effekt (kanske?). Sen kan det ju självklart bara vara så att den man frågar inte håller med, men sånt tror jag att man märker.

Ett exempel:
Jag har inga som helst problem med att säga att jag tycker att Ryan Reynolds är hur jävla snygg som helst, men inte heller att Keira Knightley är galet vacker! Jag skulle nästan säga att jag skulle välja henne av de två. Detta säger då inte jag för att jag vill att ni ska tro att jag känner mig så himla supersäker med mig själv, utan för att jag faktiskt tycker det.

Det fjantigaste argumentet för att inte säga vad man tycker måste vara att bli rädd för att kallas homosexuell. Som att det vore det värsta i världen. Nu känns det ju iofs som att jag lägger upp det här som att man vore homofob om man inte säger vad man tycker, men ni fattar vad jag menar. En sexuell läggning och huruvida man tycker att någon är attraktiv har ju inget som helst man varandra att göra, egentligen. Kanske om jag hade fått frågan, "Vem hade du helst legat med?" så skulle det blivit en fråga om sexualitet och attraktion, och är jag då på riktigt rädd för att uppfattas som gay säger jag Keira. Men eftersom jag är grym och "säker i min sexualitet" (för det behöver man nämligen vara...) säger jag att jag utan tvekan skulle valt Keira alla dagar i veckan. Eller ja, jag kanske skulle spara en dag här och var till Ryan. Han är ju inte ett nej liksom...

Jag hoppas att ni är bra och smarta nog att förstå min poäng i det här inlägget, för jag känner att jag är lite all over the place (kanske för att jag inte har bloggat på ett tag, och nu är supersugen på att bara skriva, skriva, skriva). Jag känner bara att man måste få bort fjantet med att man som straight inte kan tycka att de av samma kön är attraktiva. Samma sak gäller självklart med homosexuella som envisas med att tycka att enbart de av samma kön är snygga. Är en människa snygg, så är människan snygg (väldigt oobjektivt såklart), oavsett hur denne ser ut mellan benen.

Tänder man så tänder man

Är det inte lite skumt egentligen, hur det anses normalt att killar tänder på två tjejer som har sex, men att det anses udda när två tjejer tänder på två killar? Jag har också i mina dar fått känslan av att det anses normalt om straighta tjejer tänder på två tjejer, men gay som fan om en straight kille tänder på två killar?

Jag har både läst och hört att det är så att män tänder på det de ser, medan kvinnor tänder mer på känslan och passionen. Med detta sagt så är det nog egentligen så att vi tänder lika mycket på allt, kombinationen liksom. Bara det att killar tänder lättare på att se två personer ha sex, och gå igång på enbart det än en tjej har. Jag känner personligen att jag inte går igång sådär väldigt på att bara se sex, så det blir väl att jag generaliserar lite.

Varför kan det egentligen inte bara vara så att man tänder på det man tänder på? Tänder jag på tandborstar, så ska jag fan få göra det utan att det ska komma någon och skratta och peka! Jag, som är så öppen och härlig (jag kommer få skit från Philip för det här är jag rädd för...), har inga problem med människor som tänder på, ja, tandborstar, tavelramar eller bordsdukar. Jag säger inte att jag själv tänder på det, jag säger inte att jag inte skulle tycka det var underligt, men jag skulle låta de människorna tända på det. För det angår ju inte mig alls?

Så egentligen, varför bryr vi oss om vad andra tänder på? Är det för att vi ska få någon sorts bekräftelse på att vi inte är helt utanför samhällets ramar? Läste Metro idag och de skrev en liten notis om att Lady Gaga tänder på vampyrer och att bli biten av sina pojkvän. Som att det skulle vara något konstigt. Jag verkligen förstå om man tänder på vampyrer och att bli biten! Precis på samma sätt som jag förstår att folk blir uthetsade av att electroplay, vilket (för de som inte vet eller kollar på Fråga Olle-dokumentärerna) betyder att man helt enkelt ger sin partner, eller sig själv, elektriska stötar.

Jag tycker att man ska få gå igång på det man vill, och inte bli dömd för det.

Bisexualitet = Ingen faktisk läggning?

En sak som jag blir jävligt trött och förbannad på är folk som inte tycker att bisexualitet är en faktisk sexuell läggning, som tycker att antingen är man hetero eller så är man gay. Inget mittemellan här inte! Dels blir jag trött på att folk ska lägga sig i andras sexualitet så vansinnigt mycket, men också att de tänker att det inte skulle kunna vara så att man är dragen till båda könen.

Jättefjantigt, tycker jag!

Young People Fucking

Jag vill slå ett slag för den kanadensiska filmen Young People Fucking! Jag blev först avskräckt av titeln, eftersom... ja, det låter som en p-rulle helt enkelt. Men så laddade jag ner den efter att ha läst recensioner och folk tyckte att den var asbra, och jag håller med! Riktigt rolig också! Den tar upp en massa konflikter och komplikationer som ingår i sex. Olika typer av sexuella relationer tas också upp, vilket jag tycker är super! Det är helt enkelt en romcom om unga människor och sex. Värd att se minst en gång!

Min sexualitet och jag

Jag har i mitt liv redan hunnit bli kallad gay, bi och straight. Det är lite som att jag är all over the place, men det tycker jag är roligt! Det känns som att det gör mig oförutsägbar på något sätt; vilket är det jag tänkte skriva om idag. Dagens fråga är: Har sexualitet verkligen någon betydelse?

Jag förstår ju själv att det är klart att den har det, folk blir ju för fan mördade på grund av sin sexualitet. Så kanske är frågan jag ska ställa mig: Spelar min sexualitet någon roll för hur jag ser på mig själv? Jag säger nog nej. Jag känner inte att jag behöver ha en sexualtet, bli stämplad i pannan att det här och det här är jag, jag vill springa fritt bland fördomar och skratta åt dem!

En viss amerikansk vän till mig avslöjade för några månader sedan att han trodde att jag var gay när vi började prata. Det känns för mig som att många skulle reagerat väldigt starkt över det här, men jag bara skrattade och frågade varför. För egentligen är det signalerna jag sänder ut som jag tycker är intressanta. Anledningen till att någon annan stämplar mig i pannan med ett fett rött märke där det står antingen gay, bi eller straight. Blir jag kallad gay så tänker jag "Jaha", blir jag kallad bi tänker jag "Jahaja", och blir jag kallad straight tänker jag "Jahajaha". Det har ingen större betydelse för mig, men det förvånar mig hur folk finner ett behov av att veta vad jag är. Nästan som att de skulle börja behandla mig annorlunda om det visar sig att jag är attraherad av människor som ser ut som dem mellan benen. Det gjorde inte amerikanen. Jag märkte heller ingen skillnad på hur han behandlade mig tänkande att jag var gay, jämfört hur övriga människor behandlar mig.

När jag fick höra att Dumbledore var gay, så kom jag på mig själv att "Det kan han väl inte vara?" Detta var inte tänkte på något nedvärderande sätt, utan för att jag aldrig har placerat honom i ett av alla fack. Jag kom också på att jag ser på mig själv på ett liknande sätt. Jag har nog inte någon sexualitet, jag råkar bara vara tillsammans med en kille mer för att jag finner honom attraktiv och underbar, och inte för att han är kille. Eller så är jag superstraight, men det tvekar jag på.