Något som jag uppskattat mer än något annat hos killar är när de utan problem kan ägna sig åt saker som anses tjejiga, och liksom vara coola med det. Inte bry sig så jävligt om vad folk tycker.
Ett exempel är när jag och Pernilla sitter och tittar på Sex and the City och Daniel kommer ut från sitt rum(!!) för att kolla med oss. Det är väldigt mysigt och något jag uppskattar med honom. Samma sak med min käre pojkvän, men jag vet inte om det var för att han ville titta eller om det var för att han ville vara med mig. I vilket fall så är det ju positivt!
Pappa har berättat att när Daniel var mindre (runt 4, 5 kanske) och skulle leka med sina kompisar, och frågan "Vad ska vi göra?" kom upp, så sa min fantastiska bror "Kanske mamma pappa, barn?" Alltså... Jag blir så jävla stolt över sånt. Det var liksom ingen big deal för honom att föreslå en lek som tjejer leker. Jag förstår ju att han hade blivit influerad av mig, Pernilla och våra kompisar, men det känns ändå så underbart och befriat på något sätt!
En annan kille som också är såhär härligt avslappnad är Gustav. Han kan ibland komma över till oss och titta på hockey eller fotboll, och medan Daniel går in på sitt rum och gamear i pausen, sitter Gustav kvar i soffan och läser ett nummer av Frida. Jävligt chill!
För att inte nämna Aaron som föreslår att vi ser The Proposal enbart för att Ryan Reynolds är så jäkla snygg. Så sitter vi där och suktar tillsammans, och pratar om hur vi vill täcka honom med choklad och slicka bort det. Alla borde ha en nära vän av det motsatta könet som är bi/gay. Det blir lite roligare då, faktiskt.
Min slutsats är att jag aldrig skulle klarat mig utan denna typ av killar.
Tack för att ni finns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar