Anniversary

Så har det gått ett år med min käre pojkvän. Det känns helt sjukt. Faktiskt, helt fullständigt jättekonstigt att jag ens har en pojkvän, haha! Eller det konstigaste är nog att jag är en flickvän, inte att jag har pojkvän. Hur det nu hänger ihop... Jag känner väl inte riktigt att jag är flickvänsmaterial. Jag är mer utav en bro. (Som i... inte träbro, haha!) Men någon gång måste väl någon ta... ner en från himmelen, tänkte jag säga, men det är väl snarare så att jag har höjts till skyarna, för att jag är så kär.

Jag kan tänka mig att det finns någon där ute som är nyfiken på hur det hela gick till. Här kommer därför några utdrag från de tre meddelanden som på något sätt... Klargjorde det hela. ('Klargjorde' låter så hemskt oromantiskt, men jag kan inte komma på något bättre.)
G: "I really like you Rebecca, and I don't know HOW I got lucky enough to meet someone like you. :')"
R: "I've realized that I'm trying to convince myself not to fall for you (since you're a freaking bazillon miles away :(). The problem is; I think I'm about to fail..."
G: "I tried to tell myself the same thing, but as I got to know you more and more, it was replaced by "I don't care how far away she is." Although I can tell you I've fallen pretty hard already, I understand the position you're in."
R: "You have no idea how happy you make me. I've failed. Completely."
Jag har nog aldrig lett så stort, någonsin. Jag blev både uppspelt och lugn, på samma gång. Han tyckte om mig tillbaka. Att sånt ens var möjligt visste ju inte jag; det har alltid varit så att det antingen har varit jag eller någon annan som varit kär, men den andre har inte besvarat det. Världens skönaste känsla. Jävlar, vad lycklig Giovanni gör mig!

Några, eller många (jag vet inte var gränsen går), är aningen förundrade över hur det kan ha gått ett år, när vi inte träffades för första gången förrän i april. Det skall jag nu berätta för er så att eventuella frågetecken suddas ut. Vi kände båda två att vi var kära långt innan vi faktiskt träffades, och det skulle vara så konstigt att bara välja ett randomdatum mitt i alltihop, så vi valde att ta dagen då vi sa till varandra att vi var kära i den andre. Ett alldeles utmärkt datum. Som min far sa så är ju huvudsaken att vi har ett datum som vi "trivs" med, och det skulle vara den 22 oktober 2010, så då fick det bli det. Frågor på det?

Lägger ut superinlägget kl. 18, så var beredda..!