När man inte pratar så ofta med sin älskade, så blir man glad för varenda liten sak.Jag och Giovanni har inte skypat på hundra år (vilket visar sig vara endast 5 dagar) pga. att det har regnat hur mycket som helst - mer än när Irene var och hälsade på! - så det läckte in vatten i deras källare där datorn stod. De fick flytta den och teknisk som han är har Giovanni kämpat med att få igång sitt internet, men det visade sig igår att det är allmänt nere där han bor, pga. vattnet. När vi inte har skypat på ett tag, så blir jag alltid lite Giovanni-sjuk (jag börjar sakna hans leende, hans ljuva stämma och allt sånt). Botemedlet är när man får söta meddelanden helt plötsligt; speciellt när han skriver på svenska, för då hör jag hans söta dialekt i mitt huvud och blir glad för en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar