Det här är ett utdrag från det inlägg där jag först nämner Giovanni i min blogg. Värt att inflika med är att detta skedde efter endast 4 dagar (dvs. efter att ~8 meddelanden åkt genom cyberspace)!
Varför bloggar inte jag, kan man undra. Tja, det är faktiskt inte bara mattens fel, utan också för att jag har stött på en väldigt trevlig 21-åring från Binghamton (utanför New York). Han heter Giovanni och är allmänt väldigt awesome. :) Dock tycker han om electromusik... och det suger, men så diggar han Muse och Mutemath, och det är vettigt.
Kort och koncist, men jag reagerar fortfarande på att 21 kändes oerhört gammalt! Det kändes liksom ljusår ifrån mina 18 år, vilket man inte ska låta bli för dramatiskt eftersom vi bara har åldrats ett år sedan dess... Att ha en pojkvän som har passerat 20-strecket känns i och för sig fortfarande rätt konstigt. Jag skulle tro att det har att göra med att han är min första pojkvän någonsin. Min hjärna har varit inställd på att jag ska träffa någon som är lika gammal som mig, eller kanske ett år äldre, och så träffar jag på en gammal man! Men som Eric Saade skulle ha sagt, "Stop don't say that it's impossible!"
Noterbart är att jag ansåg honom vara "allmänt väldigt awesome" redan då - gulligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar