Systrars inverkan på bröder

Mina kvällstankar har tillägnats storasyskon, småsyskon och hur en pojkes känsloliv utvecklas beroende på var han står i syskonskaran i förhållande till en syster.

Min teori är högst personlig och baserad på egna observationer; detta är alltså en extrem generalisering och det behöver inte finnas någon som helst sanning bakom följande exempel. (Det kändes som en fin och klinisk mening som gör att ni inte behöver bli förbannade om ni tycker att jag har fel.) Jag har flera exempel som skulle stödja mina tankegångar, men jag tänker bara använda mig av min älskade broder, så det kommer finnas en mängd generaliseringar. Och till sist, ta det med en nypa salt, så att era hjärnor inte börjar koka om det här skulle vara ett ämne som upprör er med genustänk.

Jag tror att min bror har fått en bra start på känslolivet genom att ha en storasyster. Han har lärt sig att respektera flickor, tjejer, kvinnor och damer (även om han kanske inte vill erkänna det; kvinnor ska ju trots allt bara synas, men inte höras), och jag tror att jag har en del med det att göra. Jag tänker inte försöka glorifiera mig själv (man vill ju inte skryta öppet liksom, hehe), utan ser bara oss som ett exempel (även om det råkar vara sant... enligt min mening). Självklart spelar det roll hur systern i fråga beter sig, men jag tror att generellt så blir en pojke mindre macho om han har en storasyster, jämfört med en storebror som i alla fall jag tänker att han hela tiden kommer jämföra sig med. Sen kanske det också är så att eftersom kvinnor är mer tillåtna att visa känslor så visar en storasyster mer känslor än en storebror. På så sätt skulle då en lillebror lära sig bättre att hantera både sina egna, och andras, känslor i en storasysters sällskap. (Jag är medveten om att det låter väldigt "storasyster agerar mamma och uppfostrar sin lillebror", men det är inte den slutsatsen jag försöker komma till.) Jag tror att en pojke blir mer ödmjuk med en storasyster, och att han vågar visa sina känslor mer. Därigenom tror jag att de blir bättre pojkvänner - oavsett sexualitet. Han har lärt sig hur man behandlar och respekterar andra människor på ett vettigt sätt.

Sen kan man ju vända på den och se vad som händer med en pojke som är storebror till en lillasyster. Jag tror att han blir mer beskyddande, med visar nödvändigtvis inte lika mycket känslor som med en storasyster. I det här läget tror jag att det finns två olika scenarion; antingen tröstar han lillasystern och visar att han bryr sig och låter hennes känslor skena iväg, och tycker att det är okej, eller så låter han systern bara veta att han finns där som hennes krigare och visar inga känslor. Detta kan dock även funka för en lillebror, men där tror jag att känslor är mer vanligt förekommande.

Detta resonemang gör att jag tycker att det är en aningen skum prioritering när man hellre vill ha en pojke först, och sedan en lillasyster som storebrorn "kan skydda". Då skulle man alltså, enligt min teori, välja en krigare istället för en pojke med känslor (om detta nu blir fallet med storebrorn). Det ultimata för en pojke tror jag är en syskonskara med flicka-pojke-flicka. Då kan pojken både "få lära sig känslor" och att försvara sin lillasyster.

Självklart kan dock även en lillebror bli en krigare. Jag kommer ihåg att det var en pojke i min klass när jag gick i andra eller tredje klass som hade varit dum mot mig till den punkt då jag faktiskt grät över det; då sa min älskade bror att han skulle samla ihop sin klass och spöa ner den här killen. Kan avslöja att det inte blev så, men bara att han hade haft tanken ser jag som en beskyddande handling. Söta, bästa bror!

Med detta sagt, så finns det i det här fallet - precis som alla andra - både undantag och fall där det är helt omvänt; storasystrar som beter sig som skit, och storebröder som är riktiga hjältar! Som den här storebrorn till exempel. Han försvarar sin lillebror när pappan blir förbannad över en lila Xbox-kontroll. Power to him!!

Har ni några andra idéer eller invändningar, så får ni gärna komma med dem!