fredag 27 april 2012
Stänger ner ett tag.
Jag tänkte sluta upp med den här bloggen ett tag, och så hamnar mina inlägg om sex och kärlek på min "heltidsblogg" istället. Välkomna dit!
torsdag 15 mars 2012
Kärleksblogg
Där är det jag tänker kalla den här bloggen, för googlar man "sexblogg" så är det inte riktigt min typ av blogg som kommer upp... Nu vet ni. Tjinixen!
fredag 17 februari 2012
torsdag 9 februari 2012
Är pedofili så fel?
Ja, ni kommer bli precis lika upprörda av det här inlägget som ni blev chockade av titeln, men det är något jag räknar med, och jag är redo att ta skiten som följer. Med ett leende såklart! Min tanke är inte att skriva ett försvarstal, utan det här är bara en tanke. Lite som en tankeställare eller en imaginär motpol till hur människor ser på det hela.
Att pedofili anses som en sexuell störning tycker jag är något som är väldigt märkligt. Det är ju trots allt bara människor som råkar bli sexuellt upphetsade av en viss sorts människa? Så precis som man för inte allt för längesen ansåg att homosexualitet var en störning, så känns det som att vi behöver komma över hela pedofiligrejen. Eller komma över är inte rätt ord, men det känns som att precis som att man ska få tända på ballonger, enbenta tjejer och enögda män, så ska man få tända på barn.
Det enda problemet tycker jag är när barn far illa på grund av pedofili, och det är väl egentligen det enda skälet att det inte är accepterat i samhället. När barn utsetts för till exempel sextrafficking, eller blir tvingade att spela in porrfilm, eller när de blir våldtagna för den delen, det är då det går för långt. Annars tycker jag att pedofili är helt okej, så länge man kan hantera det och inga barn far illa.
Sen kan man ju också jämföra det här med kvinnor. Vi utsetts för sextrafficking, förnedras och blir mer eller mindre tvingade in i porrindustrin, och vi blir våldtagna. Ändå känns det som att folk i allmänhet tycker att pedofili är värre, för att barnen är så oskuldsfulla och inte har gjort något fel - men det har ju inte kvinnorna heller? (Fan, nu börjar det likna ett manshatande inlägg istället, men det är inte det som är poängen eftersom det även finns män som utsätts för allt ovan.) Att folk pressar på för att man till exempel ska göra alla pedofilers identiteter offentliga, men jag har aldrig hört om någon som pressar för att samma sak ska ske med kvinnomisshandlare och våldtäktsmäns identiteter? Dock kan jag ju lägga till några kloka ord från min pappa; vad finns det för anledning till att man ska veta om var alla pedofiler bor och hur de ser ut? Är de ute från sjukhusen så är de väl "frisk"? Jag håller med om det helt och hållet. Dessutom har ju brottslingarna förhoppningsvis lärt sig ett och annat, och alla förtjänar en andra chans?
Om vi säger såhär: Ditt barn blir våldtagen av en pedofil, och du mördar senare pedofilen. Ska då inte din identitet som mördare bli lika offentlig som pedofilens, för att du gjorde det av en allmänt mer accepterad anledning? Det enda som det lär stå på din dörr är "mördare", utan anledning, precis som det på pedofilens dörr står "pedofil", men det står inte att hen blev utsatt för samma sak som barn, och att det är därför han begick misstaget men har nu kommit över det hela och fungerar som vilken annan människa som helst.
Min slutsats är att jag tycker att alla ska få tända på det de tänder på, oavsett vad det är, men det är när andra far illa som det inte längre är okej. Man ska få tända på barn, djur och lik hur mycket man vill, så länge man kan behärska sig. Vi bör också fixa bättre vård, tycker jag, men det är en annan femma.
Nu får ni argumentera emot, eller hålla med, så mycket ni vill!
Att pedofili anses som en sexuell störning tycker jag är något som är väldigt märkligt. Det är ju trots allt bara människor som råkar bli sexuellt upphetsade av en viss sorts människa? Så precis som man för inte allt för längesen ansåg att homosexualitet var en störning, så känns det som att vi behöver komma över hela pedofiligrejen. Eller komma över är inte rätt ord, men det känns som att precis som att man ska få tända på ballonger, enbenta tjejer och enögda män, så ska man få tända på barn.
Det enda problemet tycker jag är när barn far illa på grund av pedofili, och det är väl egentligen det enda skälet att det inte är accepterat i samhället. När barn utsetts för till exempel sextrafficking, eller blir tvingade att spela in porrfilm, eller när de blir våldtagna för den delen, det är då det går för långt. Annars tycker jag att pedofili är helt okej, så länge man kan hantera det och inga barn far illa.
Sen kan man ju också jämföra det här med kvinnor. Vi utsetts för sextrafficking, förnedras och blir mer eller mindre tvingade in i porrindustrin, och vi blir våldtagna. Ändå känns det som att folk i allmänhet tycker att pedofili är värre, för att barnen är så oskuldsfulla och inte har gjort något fel - men det har ju inte kvinnorna heller? (Fan, nu börjar det likna ett manshatande inlägg istället, men det är inte det som är poängen eftersom det även finns män som utsätts för allt ovan.) Att folk pressar på för att man till exempel ska göra alla pedofilers identiteter offentliga, men jag har aldrig hört om någon som pressar för att samma sak ska ske med kvinnomisshandlare och våldtäktsmäns identiteter? Dock kan jag ju lägga till några kloka ord från min pappa; vad finns det för anledning till att man ska veta om var alla pedofiler bor och hur de ser ut? Är de ute från sjukhusen så är de väl "frisk"? Jag håller med om det helt och hållet. Dessutom har ju brottslingarna förhoppningsvis lärt sig ett och annat, och alla förtjänar en andra chans?
Om vi säger såhär: Ditt barn blir våldtagen av en pedofil, och du mördar senare pedofilen. Ska då inte din identitet som mördare bli lika offentlig som pedofilens, för att du gjorde det av en allmänt mer accepterad anledning? Det enda som det lär stå på din dörr är "mördare", utan anledning, precis som det på pedofilens dörr står "pedofil", men det står inte att hen blev utsatt för samma sak som barn, och att det är därför han begick misstaget men har nu kommit över det hela och fungerar som vilken annan människa som helst.
Min slutsats är att jag tycker att alla ska få tända på det de tänder på, oavsett vad det är, men det är när andra far illa som det inte längre är okej. Man ska få tända på barn, djur och lik hur mycket man vill, så länge man kan behärska sig. Vi bör också fixa bättre vård, tycker jag, men det är en annan femma.
Nu får ni argumentera emot, eller hålla med, så mycket ni vill!
Systrars inverkan på bröder
Mina kvällstankar har tillägnats storasyskon, småsyskon och hur en pojkes känsloliv utvecklas beroende på var han står i syskonskaran i förhållande till en syster.
Min teori är högst personlig och baserad på egna observationer; detta är alltså en extrem generalisering och det behöver inte finnas någon som helst sanning bakom följande exempel. (Det kändes som en fin och klinisk mening som gör att ni inte behöver bli förbannade om ni tycker att jag har fel.) Jag har flera exempel som skulle stödja mina tankegångar, men jag tänker bara använda mig av min älskade broder, så det kommer finnas en mängd generaliseringar. Och till sist, ta det med en nypa salt, så att era hjärnor inte börjar koka om det här skulle vara ett ämne som upprör er med genustänk.
Jag tror att min bror har fått en bra start på känslolivet genom att ha en storasyster. Han har lärt sig att respektera flickor, tjejer, kvinnor och damer (även om han kanske inte vill erkänna det; kvinnor ska ju trots allt bara synas, men inte höras), och jag tror att jag har en del med det att göra. Jag tänker inte försöka glorifiera mig själv (man vill ju inte skryta öppet liksom, hehe), utan ser bara oss som ett exempel (även om det råkar vara sant... enligt min mening). Självklart spelar det roll hur systern i fråga beter sig, men jag tror att generellt så blir en pojke mindre macho om han har en storasyster, jämfört med en storebror som i alla fall jag tänker att han hela tiden kommer jämföra sig med. Sen kanske det också är så att eftersom kvinnor är mer tillåtna att visa känslor så visar en storasyster mer känslor än en storebror. På så sätt skulle då en lillebror lära sig bättre att hantera både sina egna, och andras, känslor i en storasysters sällskap. (Jag är medveten om att det låter väldigt "storasyster agerar mamma och uppfostrar sin lillebror", men det är inte den slutsatsen jag försöker komma till.) Jag tror att en pojke blir mer ödmjuk med en storasyster, och att han vågar visa sina känslor mer. Därigenom tror jag att de blir bättre pojkvänner - oavsett sexualitet. Han har lärt sig hur man behandlar och respekterar andra människor på ett vettigt sätt.
Sen kan man ju vända på den och se vad som händer med en pojke som är storebror till en lillasyster. Jag tror att han blir mer beskyddande, med visar nödvändigtvis inte lika mycket känslor som med en storasyster. I det här läget tror jag att det finns två olika scenarion; antingen tröstar han lillasystern och visar att han bryr sig och låter hennes känslor skena iväg, och tycker att det är okej, eller så låter han systern bara veta att han finns där som hennes krigare och visar inga känslor. Detta kan dock även funka för en lillebror, men där tror jag att känslor är mer vanligt förekommande.
Detta resonemang gör att jag tycker att det är en aningen skum prioritering när man hellre vill ha en pojke först, och sedan en lillasyster som storebrorn "kan skydda". Då skulle man alltså, enligt min teori, välja en krigare istället för en pojke med känslor (om detta nu blir fallet med storebrorn). Det ultimata för en pojke tror jag är en syskonskara med flicka-pojke-flicka. Då kan pojken både "få lära sig känslor" och att försvara sin lillasyster.
Självklart kan dock även en lillebror bli en krigare. Jag kommer ihåg att det var en pojke i min klass när jag gick i andra eller tredje klass som hade varit dum mot mig till den punkt då jag faktiskt grät över det; då sa min älskade bror att han skulle samla ihop sin klass och spöa ner den här killen. Kan avslöja att det inte blev så, men bara att han hade haft tanken ser jag som en beskyddande handling. Söta, bästa bror!
Med detta sagt, så finns det i det här fallet - precis som alla andra - både undantag och fall där det är helt omvänt; storasystrar som beter sig som skit, och storebröder som är riktiga hjältar! Som den här storebrorn till exempel. Han försvarar sin lillebror när pappan blir förbannad över en lila Xbox-kontroll. Power to him!!
Har ni några andra idéer eller invändningar, så får ni gärna komma med dem!
Min teori är högst personlig och baserad på egna observationer; detta är alltså en extrem generalisering och det behöver inte finnas någon som helst sanning bakom följande exempel. (Det kändes som en fin och klinisk mening som gör att ni inte behöver bli förbannade om ni tycker att jag har fel.) Jag har flera exempel som skulle stödja mina tankegångar, men jag tänker bara använda mig av min älskade broder, så det kommer finnas en mängd generaliseringar. Och till sist, ta det med en nypa salt, så att era hjärnor inte börjar koka om det här skulle vara ett ämne som upprör er med genustänk.
Jag tror att min bror har fått en bra start på känslolivet genom att ha en storasyster. Han har lärt sig att respektera flickor, tjejer, kvinnor och damer (även om han kanske inte vill erkänna det; kvinnor ska ju trots allt bara synas, men inte höras), och jag tror att jag har en del med det att göra. Jag tänker inte försöka glorifiera mig själv (man vill ju inte skryta öppet liksom, hehe), utan ser bara oss som ett exempel (även om det råkar vara sant... enligt min mening). Självklart spelar det roll hur systern i fråga beter sig, men jag tror att generellt så blir en pojke mindre macho om han har en storasyster, jämfört med en storebror som i alla fall jag tänker att han hela tiden kommer jämföra sig med. Sen kanske det också är så att eftersom kvinnor är mer tillåtna att visa känslor så visar en storasyster mer känslor än en storebror. På så sätt skulle då en lillebror lära sig bättre att hantera både sina egna, och andras, känslor i en storasysters sällskap. (Jag är medveten om att det låter väldigt "storasyster agerar mamma och uppfostrar sin lillebror", men det är inte den slutsatsen jag försöker komma till.) Jag tror att en pojke blir mer ödmjuk med en storasyster, och att han vågar visa sina känslor mer. Därigenom tror jag att de blir bättre pojkvänner - oavsett sexualitet. Han har lärt sig hur man behandlar och respekterar andra människor på ett vettigt sätt.
Sen kan man ju vända på den och se vad som händer med en pojke som är storebror till en lillasyster. Jag tror att han blir mer beskyddande, med visar nödvändigtvis inte lika mycket känslor som med en storasyster. I det här läget tror jag att det finns två olika scenarion; antingen tröstar han lillasystern och visar att han bryr sig och låter hennes känslor skena iväg, och tycker att det är okej, eller så låter han systern bara veta att han finns där som hennes krigare och visar inga känslor. Detta kan dock även funka för en lillebror, men där tror jag att känslor är mer vanligt förekommande.
Detta resonemang gör att jag tycker att det är en aningen skum prioritering när man hellre vill ha en pojke först, och sedan en lillasyster som storebrorn "kan skydda". Då skulle man alltså, enligt min teori, välja en krigare istället för en pojke med känslor (om detta nu blir fallet med storebrorn). Det ultimata för en pojke tror jag är en syskonskara med flicka-pojke-flicka. Då kan pojken både "få lära sig känslor" och att försvara sin lillasyster.
Självklart kan dock även en lillebror bli en krigare. Jag kommer ihåg att det var en pojke i min klass när jag gick i andra eller tredje klass som hade varit dum mot mig till den punkt då jag faktiskt grät över det; då sa min älskade bror att han skulle samla ihop sin klass och spöa ner den här killen. Kan avslöja att det inte blev så, men bara att han hade haft tanken ser jag som en beskyddande handling. Söta, bästa bror!
Med detta sagt, så finns det i det här fallet - precis som alla andra - både undantag och fall där det är helt omvänt; storasystrar som beter sig som skit, och storebröder som är riktiga hjältar! Som den här storebrorn till exempel. Han försvarar sin lillebror när pappan blir förbannad över en lila Xbox-kontroll. Power to him!!
Har ni några andra idéer eller invändningar, så får ni gärna komma med dem!
fredag 6 januari 2012
Gardasil
Jag och Aaron har precis lyssnat på en podcast som handlade om oralsex, och det var inte utan anledning som det handlade om oralsex.
De hävdade att livmoderhalscancer kan spridas via oralsex till *män* (för det var tydligen den största målgruppen för cunnilingus.......) och på så sätt orsaka halscancer. Yes, ni hörde rätt. Skit i livmodern, här är det ren halscancer som gäller! Tydligen kan man märka av det längst in på tungan, och så kan man få cystor som buktar utåt som små adamsäpplen. Störst risk är att drabbas är om man har utfört oralsex på fler än 6 kvinnor, det är då man ligger i riskzonen helt enkelt.
Lösnibgen till detta är då att man börjar vaccinera även pojkar mot det. Helst ska man inte vara sexuellt aktiv när man tar sprutorna, och har man syskon kan man ju passa på att göra det tillsammans eftersom det då bli billigare i och med högkostnadsskyddet.
Tänkte bara att jag skulle dela med mig av detta så att ni vet.
De hävdade att livmoderhalscancer kan spridas via oralsex till *män* (för det var tydligen den största målgruppen för cunnilingus.......) och på så sätt orsaka halscancer. Yes, ni hörde rätt. Skit i livmodern, här är det ren halscancer som gäller! Tydligen kan man märka av det längst in på tungan, och så kan man få cystor som buktar utåt som små adamsäpplen. Störst risk är att drabbas är om man har utfört oralsex på fler än 6 kvinnor, det är då man ligger i riskzonen helt enkelt.
Lösnibgen till detta är då att man börjar vaccinera även pojkar mot det. Helst ska man inte vara sexuellt aktiv när man tar sprutorna, och har man syskon kan man ju passa på att göra det tillsammans eftersom det då bli billigare i och med högkostnadsskyddet.
Tänkte bara att jag skulle dela med mig av detta så att ni vet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)