Doggy style (Literally...)

I mitt kök ligger det två hundar och vilar. Den ena är min (Luna) och den andre är Elton (en svart portugisisk vattenhund (alltså samma ras som Luna) som vi ska passa till imorgon kl. 12). När han kom hit släppte jag ut dem i trädgården och gick upp och la mig i sängen igen, och det var inte förrän mamma kom på att Luna ju löper just nu som jag kom på att det kanske inte var det bästa jag kunde gjort...

Det hände inte något de första fem minuterna, men efter det började Elton slicka bort Lunas löp, och hon vände villigt fram baken för attlåta honom. Jag googlade "har tikar klitoris" för att det är roligt att veta, och ja, det har dem. Mellan blygdläpparna finns det "en klump erektilvävnad", alltså klittan. Efter denna upptäckt kan man ju förstå om hon vill ha någon annan som slickar rent (och så slipper hon ju göra det själv)..!

Nu på kvällen tappade vi fokus på dem i tio minuter och utspringande ur vardagsrummet kommer en Luna med våt bakdel (alltså verkligen hela baken var sjöblöt!) och en Elton med, ja vad säger man... stånd? Inte så lyckat... (Vi är dock inte säkra på om han varit inne i henne eller inte eftersom vår hund reagerar så fort man nuddar hennes private parts, men risken finns ju.) Det var väl kanske aningen väntat dock. Två unghundar med hormoner sprittandes i hela kroppen är ju inte så lätta att stoppa. (Lite som med människor..!) Tack för att graviditetstest och aborter finns, annars hade det blivit ännu värre. Vi ska sticka in med Luna till veterinären om någon vecka och göra ett gravtest, bara för att vara säkra. Det är dock inte 100% säkert så det kan bli så att vi får göra ett ultraljud och visar det sig att hon är dräktig får hon två abortsprutor och så är det bra med det.

Jag kan inte undgå att tänka på människor som är emot abort. Vad tycker de om att man gör abort med hundar? Det känns som att "de flesta" som är emot abort inser och tycker att det bör vara okej med abort om det utsätter mamman för risk under graviditeten eller vid födseln, men om det inte gör det då? Om det gäller en fullt frisk tik som ägarna bara inte vill ska få valpar? För jag menar det är ju att neka en redan påbörjad organism chansen att leva, och det är väl det man är emot om man inte godkänner ting som aborter? Å andra sidan kan ju tiken ha fått en bulle i ugnen av misstag; vilket väl kan jämföras med våldtäkt (även om våldtäkt är allt annat än ett "misstag"!)? Om man då anser att en flicka som blivit våldtagen ska behålla barnet, så ska tiken också föda oavsett vad?

Babyshowers

Jag, pojkvän, syster och två av systers vänner satt och tittade på drygt tio avsnitt av Sex and the City (som jag anser vara en av de bästa serierna någonsin!). Ett av avsnitten handlade om hur en gammal vän till Carrie skulle ha en babyshower eftersom hon lagt sitt partande på hyllan, flyttat från Manhattan och blivit gravid. Detta avsnitt fick mig att tänka på en kort diskussion jag och Giovanni (min käre pojkvän) hade för ett par dagar sedan. Hans systers fästmö är gravid och de har precis fått reda på att de väntar en pojke. Jag sa då att jag inte skulle vilja veta vad mitt barn har för kön förrän det kommit till världen. Hans första reaktion var "But then how are you supposed to have a babyshower?" Min respons var att dels har vi inte det i Sverige ("Good luck with paying for the baby things" sa han då...) och även om jag hade haft en så skulle man ju lätt kunna säga att vad gästerna än köper så är det unisex. Jag förklarade att jag inte tänker klä mina barn i antingen blått eller rosa, eftersom det inte finns någon anledning förutom att folk i min omgivning per automatik vet vad mitt barn har mellan benen. Jag skulle dock kunna tänka mig att klä mitt barn i blått (oavsett kön) för jag gillar blått, rosa skulle däremot ta kålen på mig. Jag... kanske inte hatar rosa, men det ligger långt ner på listan. Grönt skulle jag också kunna tänka mig, eller orange som jag kan tycka är den färg som är mest unisex.

Även om vi "inte har" babyshowers i Sverige så skulle jag gärna ha en. Inte så mycket för att få en massa grejer (jag är inne på att köpa mycket på second hand, för det är mycket mysigare) utan helt enkelt för att fira att jag snart ska få barn. Fira livet liksom. Det känns dock lite som att det vore att utnyttja ens vänner som inte har haft eller planerar att ha en babyshower när de blir med barn. Man kanske därför skulle ha en babyshower tillsammans (om man nu är gravida samtidigt) och ge varandra gåvor och kramar, så att ingen blir lämnad utanför. Eller så kan man ju bara fika och gratta varandra till graviditeten! Åh, det är nästan så att jag vill att det ska vara nu... Med en massa vänner och fika och, ååh..! Mysigt som attan verkar det vara att vara gravid, om man nu inte oturligt nog är en sån som lever hängd över toaletten...

Fittfrisyrer

Jag frågade min syster och hennes vän vad de tyckte att jag ska skriva om i mitt första riktiga inlägg på den nya bloggen. Könsbehåring blev deras svar, så det är det jag ska skriva om nu. Könsbehåring och pressen som finns (eller åtminstone hänger i luften) angående hur man ska se ut mellan benen. Eftersom jag är kvinna själv så kommer jag mest att tala för kvinnorna, även om jag vet att det självfallet finns en (onödig) press på killar också.

Jag har aldrig känt att det funnits lika mycket press på hur ens könsorgan ska se ut, som frisyren som följer med den. Det läggs liksom mer energi på allt runt omkring istället för att gå efter hur det faktiskt är - alla är olika. Att anpassa sin könsfrisyr skulle kunna jämföras med folks hår på huvudet; man skaffar ju en frisyr som passar en huvudform och ens drag, och på det finns det tusen olika hårtyper, vilket gör att det finns tusentals, miljontals olika frisyrer på huvudet, men inte många för fittor. Det är lite som att antingen är du rakad, eller så är du inte det. Det finns ju mellanlägen, men de är inte många. Det finns ju dock olika "frisyrer" för underliven också, men ni fattar vad jag menar, det är oerhört begränsat.

Till skillnad från huvudhår känns det för mig inte som att pressen från människor är lika betydande som den om gäller för fittan. (Förutom när det gäller fjortisar då, de kan man räkna till samma press som för fittor (vilket låter nedlåtande, men det är inte så jag menar det), antingen har man platinablondt hår eller så har man brunt. Period. Jag behöver fler rödhåriga fjortisar. Jag tror att denna värld skulle blivit lite gladare då, eller i alla fall mer färgglad.) Man bryr sig inte lika mycket om vad folk ska tycka, och man känner sig inte nervös på samma sätt. Kanske för att inte lika många får se ens fitta som ens huvud (om man nu inte har en papperspåse över huvudet), så det blir lite mer "exklusivt".

Meningen med detta inlägg är följande: Folk glömmer att alla ser olika ut. Även om det är inne med rakad fitta, så har inte alla det. Man ska se ut som man vill, och känna sig bekväm med sin pubefrisyr.
Jag har förresten hört att buskar börjar bli inne igen.

Men, tja!

Efter mycket om och men har jag, Rebecca, nu bestämt mig för att ha (förutom den gamla hederliga bloggen) en specifik blogg för mina kloka, konstiga, roliga, finurliga och tankeväckande tankar och känslor om allt som rör kärlek, sex, intimitet, genus och allt annat som kan komma upp i mitt huvud som är relaterat till detta.

För att introducera mig lite kort och vackert så är jag en 19-åring från en förort utanför Göteborg. Jag bor med min familj och hund i ett gult hus, och har en pojkvän i USA (som troligen kommer nämnas här och där). I framtiden vill jag jobba med något som har med sex att göra, vilket jag inser låter som om jag ser mitt framtida jag som prostituerad, men jag menar i själva verket sexolog (eller något liknande). Jag älskar i vilket fall att diskutera sex och kärlek. Jag tycker om choklad och hästar, och tycker inte om lakrits och krig.
Nu vet ni.

Mycket nöje!